Fisk och Katt
Skoja bara.
Nu på sommaren har jag och min familj (mot min vilja) åkt till vår stuga. Där har vi en sjö nära stugan som jag brukar fiska i. Det är ett litet fisk stimm med mört och siklöja och någan aborre. Eftersom vi inte har någon ny katt än (men vi har hittat en som vi ska få en en vecka!!!!!) fcik jag bara släppa tillbaks dem. Men två blev jag tyvärr tvungen att bryta nacken aveftersom kroken fassnat i ögat.
R.I.P Fiskar!
Där är han! Vår nya sjärna! Den svarta, den är den som vi ska ha! Det tog mamma en evighet att hitta rätt, men snart är han i vår villa! Jag vill att han ska heta Fabian, men det namnet hatar min syrra. Sen gillar jag Pippin, från Sagan om Ringen. Den gillar syrran! Åhhh, vad jag längtar ihäl mig!
Djurlig Sommar!
Kram Olle
Våra katter
Hej hej! Jag tänkte berätta lite om våra katter. Jag är inte den som ägde Findus, jag är den som äger kaninen Puzzel (ifall det säger dig nåt). Eftersom jag inte vill nämna mitt idjentliga namn kan ni kalla mig för Olle. Jag vet, det är ett Killnamn och jag är en tjej men jag har haft det smeknamnet ett tag. Jag orkar inte berätta hur jag fick det.
Hur som helst, katterna ja. Vi bor på landet i ett stort hus, över bron bortom skogen, vill säga mitt i ödemarken. Men det är ett bra ställe för katter och andra husdjur. Våra första katter var Kalle och Hobbe. Namnen var hämtade ur en serietidning. Det var två år innan jag föddes. Kalle var svart och vit och Hobbe grå. Jag och mina då tre syskon (jag har en o-årig lillasyster nu) växte upp med dem. Men så hände det hemska. Kalle försvann en natt. Vi antog att han blivit tagen av räven. Så nu fick Hobbe ett stort revir. Många år efter det (Hobbe var redan 14) skaffade vi en till katt. Pappa och mamma hade inte berättat det, helt plötsligt var han där med honom: Linus. Han var grå och väldigt söt. Alla älskade honom från första stund. Tiden gick och vi upptäckte hur speciell han var. Han brukade krypa ihop på bröstet och sänka huvudet och spinna. I bland gick han och sa god natt till alla. Nu kanske du undrar varför jag säger "gick" och "brukade" istället för "går" och "brukar". Linus försvann. I en hel vecka. Han kom tillbaka, haltande och blodig. Han hade blivigt överkörd. Pappa for in till djursjukhuset men det fanns inget att göra. De avlivade honom direkt. Vi begravde honom i hagen, där hans kompis Hobbe också vilade. Hans begravning var den smärtsammaste jag varit med om. Han vilar med sina räckleksak och boll. Om någon skulle fråga ifall jag saknade honom nu när han är borta skulle jag säga: "Han är inte borta. Han är död, ja, men inte borta. Han är inte borta fören han lämnat mitt hjärta och det kommer han aldrig att göra"
Nu håller vi på att söka efter en ny katt men mamma är så petig att det känns som om vi aldrig kommer att hitta någon. Suck. Nej, nu måste jag totera mig själv med matteläxan ett tag, ses!
Kram Olle
Även katter kan...
Först tar jag fram kattgodis och en skål.
Sen tar jag fram en godis.
'Sen håller jag godisen över Findus huvud för att locka honom.
När Findus har sett godisen sjuter han ifrån och hoppar upp mot godisen, som stöd tar han tag i min hand.
Medans Findus tuggar klappar jag honom och ger han beröm.
Till sist så brukar han få godis i skålen. Där ser du!
/ Jonna
